Notera att detta avsnitt är centralt
för alla typer av utrednings- och forskningsarbete.
# (Wiedersheim-Paul & Eriksson, 1991, sid.
150) (Wiedersheim-Paul & Eriksson, 1997, sid. 229)
innehåller en illustration till två nyckelbegrepp inom
vetenskapsteorin, nämligen induktion och deduktion.
Figur X
Induktion och deduktion enligt Wiedersheim-Paul & Eriksson
(1991).
Deduktion är den klassiska
vetenskapliga metoden som utifrån en referensram, t ex en
teori eller en modell, formulera hypoteser som testas mot
verkligheten via observationer. Med induktion går man
åt det motsatta hållet, nämligen från
observationer i verkligheten till generalisering inom en teoretisk
referensram. I praktiskt utrednings- och forskningsarbete
används ofta en kombination av dessa två ansatser vilket
kallas för abduktion. Till exempel kan en studie
först utföra några inledande intervjuer utan
något mätinstrument (formulär) för att bygga en
modell som i ett andra steg testas mot respondenter i en
strukturerad intervjuundersökning.
Bilden ovan är idealiserad. Det finns en
skala mellan induktion och deduktion. En
enkätundersökning med fasta svarsalternativ är mer
deduktiv än en fallstudie. Hypoteser används normalt
enbart i kvantitativa undersökningar. Hypoteser kan i figuren
bytas ut mot operationaliserade frågor eller liknande, t
ex i ett frågeformulär, vilka används för
att i verkligheten mäta de fenomen som ska kopplas till den
teoretiska nivån. Notera att ren induktion finns inte eftersom
vi alltid observerar verkligheten i relation till vår
förkunskap.