Induktion, deduktion och abduktion
Notera att detta avsnitt är centralt för alla typer av utrednings- och forskningsarbete.
# (Wiedersheim-Paul & Eriksson, 1991, sid. 150) (Wiedersheim-Paul & Eriksson, 1997, sid. 229) innehåller en illustration till två nyckelbegrepp inom vetenskapsteorin, nämligen induktion och deduktion.
graphic
   Figur X Induktion och deduktion enligt Wiedersheim-Paul & Eriksson (1991).
Deduktion är den klassiska vetenskapliga metoden som utifrån en referensram, t ex en teori eller en modell, formulera hypoteser som testas mot verkligheten via observationer. Med induktion går man åt det motsatta hållet, nämligen från observationer i verkligheten till generalisering inom en teoretisk referensram. I praktiskt utrednings- och forskningsarbete används ofta en kombination av dessa två ansatser vilket kallas för abduktion. Till exempel kan en studie först utföra några inledande intervjuer utan något mätinstrument (formulär) för att bygga en modell som i ett andra steg testas mot respondenter i en strukturerad intervjuundersökning.
Bilden ovan är idealiserad. Det finns en skala mellan induktion och deduktion. En enkätundersökning med fasta svarsalternativ är mer deduktiv än en fallstudie. Hypoteser används normalt enbart i kvantitativa undersökningar. Hypoteser kan i figuren bytas ut mot operationaliserade frågor eller liknande, t ex  i ett frågeformulär, vilka används för att i verkligheten mäta de fenomen som ska kopplas till den teoretiska nivån. Notera att ren induktion finns inte eftersom vi alltid observerar verkligheten i relation till vår förkunskap.