Två nyckelbegrepp inom forsknings- och
utredningsverksamhet är att analysera sin metod och sina
mätinstrument i termer av reliabelitet och validitet.
”Med validitet, dvs giltighet, menas
mätinstrumentets förmåga att mäta det som det
påstås mäta. Med reliabilitet, dvs pålitlighet,
menas att en mätmetod är okänslig för slumpens
inverkan. Reliabilitet är hög när testen ger samma
resultat vid upprepade mätningar.”
(Lundequist, 1995, sid. 38)
# (Wiedersheim-Paul & Eriksson, 1991, sid.
27-29) (Wiedersheim-Paul & Eriksson, 1997, sid. 38-40) om inre
validitet, yttre validitet och reliabilitet.
Validitet och reliabilitet kan
missförstås eftersom det rör sig om komplicerade
begrepp när de ska tillämpas.
Det finns relaterade begrepp som kan
användas för att diskutera validitetsfrågor.
I kvalitativa undersökningar kan man
sträva efter bästa möjliga validitet, men det
är sällan som man kategoriskt kan faststlå att ett
kvalitativt mätinstruments validitet.
Notera också att man inte kan
påstå att en undersökning har en hög validitet
med hänvisning till att de personer som har undersökts
är experter inom sitt område, det är metoden som ska
bedömas.