Källförteckning
Det viktigaste syftet med källförteckningen är att läsaren ska själv kunna hitta källan. Sedan finns mer detaljerade principer. I vetenskapliga tidskrifter anges alltid deras resp. praxis på hur hänvisningar till böcker, tidskriftsartiklar m m ska utformas. Kursiveringar, understrykning, placering av årtal etc varierar men det gemensamma är att redaktionen har formulerat principerna i ett dokument som alla författare enkelt kan följa. Det finns ingen mall som passar alla eller absolut "rätt" sätt. Det handlar alltså om konventioner.
Publicerade källor
Publicerade källor i form av böcker och artiklar kan redovisas samlat. För böcker anges författare, titel, förlagsort, förlag och årtal. ISBN nummer behövs dock inte. Exempel:
Patton, M. Q., Qualitative Evaluation and Research Methods. Second Edition, Newbury Park: Sage, 1990.
För vetenskapliga tidskrifter anges författare, titel, tidskriftsnamn, volym, nummer, sidor (första och sista) och årtal. Exempel:
Beer, S., The Viable System Model: Its Provenance, Development, Methodology and Pathology. J. Opl. Res. Soc., Vol. 35, No. 1, 1984, pp. 7-25.
Publicerade rapporter från myndigheter ska innehålla myndighetens namn även om författarnamn finns.
Opublicerade källor
Det är bra om dessa redovisas under en egen rubrik i källförteckningen. Se exemplen i (Wiedersheim-Paul & Eriksson, 1991, sid. 117) (Wiedersheim-Paul & Eriksson, 1997, sid. 143).
Top